Den skandinaviska inredningsstilen har verkligen fått fotfäste när det gäller heminredning. Men en fundering är varför det kallas den skandinaviska stilen. Rent historiskt så har de nordiska länderna inrett sina hem med varmare färger och mjukare inbjudande former. Se bara allmogestilen med mycket färger och snickarglädje. I Skandinavien har ofta hemmet varit varma och ombonade för att kontrastera mot det bistra och mörka klimatet, ändå är den skandinaviska inredningsstilen ljus, stilren och mer åt det minimalistiska hållet. Men det står i bjärt kontrast mot de inredningsmaterial som förr fick mörkna med åren, med textilier som ramar in fönstren, mysiga dämpade belysningar istället för skarpa taklampor

Det enda som känns logiskt varför stilen har fått denna benämning är att det är en form av en metafor, en beskrivning av hur de skandinaviska människorna uppfattas. Svala, stilrena men ganska intetsägande. Vackra, blonda men ack så färglösa och likriktade. Stela, strama och funktionella, där allt är organiserat och dolt för att inte ge ett rörigt och plottrigt intryck. Där det varma inbjudande har fått stå tillbaka för det återhållsamma. För inte kan det enbart vara det frekventa användandet av material som går att hitta i den skandinaviska naturen? Eller är det så?